JAG ÄR INTE REDO ATT SLUTA LÄRA

Jag var 6 år gammal när jag för första gången klev in i ett klassrum, klassrummet där jag lärde mig läsa, räkna och skriva. Det var med förväntan och viss nervositet som jag klev in i klassrummet. Det var dags nu, att börja lära sig på riktigt. Jag kunde redan rita och en del bokstäver men jag visste inte vad jag kunda göra med dem. När jag var 6 år gammal klev jag in i en lärande process som jag fortfarande är en del av. I 12 år har jag lyssnat, provat, lyckats och misslyckats. Jag har lärt mig en hel del, saker som jag kommer ha galet mycket använding för med även saker jag inte kommer ha användning av. Men det spelade ingen roll, lärandet har alltid varit en drivkraft för mig, en inspirationskälla för ett fortsättande lärande.
 
Jag innesitter nu en mängd kunskap men jag är inte nöjd här. Jag trivs väldigt bra i denna lärande processen just nu. Min vilja att lära bottnar nog framförallt i min rastlöshet. Lekte med tanken om jag inte skulle läst vidare dirkekt efter gymnasiet och skrattade lite åt mig själv. Jag är redan rastlös, jag är trött på ledighet och jag har haft 5 veckors sammanhängande ledighet med ett par avbrott. Jag hade aldrig klarat av att inte ha någon plan, hoppas på ett jobb som sedan kanske skulle leda till en resa? Jag hade fastnat, det hade satt lock för mina ambitioner och gjort vägen till mina drömmar längre och krokigare. Folk tycker jag är galen som sätter mig på en 3 års utbildning direkt, men jag är inte galen bara rastlös, nyfiken och rädd för att förlora tid. 
 
Jag skulle heller inte klara av att inte träffa nytt folk, det gör man på ett jobb också men inte alls på samma sätt. Jag trivs med att lära och samtidigt lära känna. Det är något speciellt med den kombinationen, det är häftigt att dela denna lärande processen med andra som har samma mål och ambitioner. Jag har alltid innesuttit en väldig mängd målmedvetenhet men det är först nu den är till min fördel. Personer i min omgivning har tyckt att jag har haft för bråttom att jag bara vill nå målet direkt. Det är delvis rätt. Jag vill nå målet så fort som möjligt, jag är väldigt medveten om var mina mål är och ungefär hur jag ska ta mig dit. I huvudet just nu har jag ett karriärsmål om var jag är om 5 år och om 10 år. Målen driver mig, men jag skulle aldrig kunna ta mig till målet utan den kunskap jag samlar på mig på vägen.
 
Jag är 19 år gammal och jag har inte satt min fot i ett klassrum för sista gången. Jag börjar inte ett nytt kapitel, jag börjar en hel ny jävla bok. Det är dags nu, det är min tur nu. Det har gjort mig en anning irriterad att vara fast i gymnasiet eftersom alla går igenom gymnasiet. Det är egentligen inget speciellt med att klara av gymnasiet för de flesta gör faktiskt det förr eller senare. Om knappt 2 veckor sitter jag i en hörsal på Campus Helsingborg och börjar en tre år lång lärande process som jag ser så mycket framemot. Den har potential att bli bättre än allt tidigare lärande. Min utbildning identifierar mig, det är där jag valt att satsa. Det är där jag har ett försprång, en vilja, en vilja att lära mer. Jag ser ett mål, dit ska jag och på vägen ska jag ha jävligt kul!
Allmänt, mitt liv | | Kommentera |

VARIT PÅ BOTTEN MEN OCKSÅ JÄVLIG NÄRA TOPPEN

2015 har börjat, vi är mer än halvvägs, jag är ett år äldre än förra året men jag känner mig nästan 5 år äldre. 
Jag har lärt mig så väldigt mycket och haft så väldigt många känslor. Dessa saker som jag kommer bära med mig från detta året vill jag gärna dela med er.
 
- Bygg din egen lycka, människor är bara temporära byggstenar.
Då jag kände lycka för första gången på jävligt länge hade jag inte byggt den själv. Allt rasade och så även jag. Människor är alltid temporära, de hjälper dig att bygga din stege mot lyckan. De ger dig materialet och hjälper tid att bygga ihop den samtidigt som du klättrar uppåt. Men du vet inte när de tar alla pinnarna och sticker, du vet inte när pinnarna ramlar för att de inte satt fast ordentligt. Det kan hända närsom helst och tyvärr så KOMMER det hända. Du måste bygga din egen stege till toppen, du måste bygga den stabil och med dina egna redskap och ditt eget material. Men det finns en fördel med detta. Personer som gör allt för att välta din stege eller snor dina byggstenar kommer såsmåningom att försvinna. Tiden fixar det mesta.
 
- Alla har olika förutsättningar.
Jag fortsätter med liknelsen om stegen. Sorgligt nog har alla olika förutsättningar i livet, våra stegar är av olika sorters material. En stege av sten eller metal håller längre än en av papper.  Vissa stegar går lättare sönder än andra. Våra stegar är olika hala, vissa är stabila och hur höga som helst men de går inte att klättra upp på då det inte går att få fäste. Andra har en studsmatta under sin stege så att de kommer upp till toppen snabbt efter ett fall. Medan någon annan bygger sin på ett hårt stengolv. 
Det är viktigt att inse att alla har olika förutsättningar. Det är lätt att säga att exempelvis tiggare ska skaffa ett jobb när en inte ens inser att vi alla har olika förutsättningar. Vi alla kan inte springa en mil på under en timme. Vi alla kan inte bli minnesvärldsmästare men vi alla ska behandlas med respekt. Vi alla ska vara medvetna om andras och våra egna förutsättningar och privilegier. 
 
- Koppla bort människor som inte vill dig väl.
Det finns många som vill se dig falla. Ibland vet du inte vilka de är eller var de finns. Dessa människor har iallafall en sak gemensamt, de vill inte dig väl och dessa ska BORT BORT BORT. Ingen har rätt till att få dig att må dåligt utan vidare anledning. Det har nu gått två månader sedan jag tog studenten och det har varit de två bästa på väldigt länge. Jag har själv kunnat välja vilka jag har velat umgås med oh har fått träffa nya personer på olika ställen. Att sluta gymnasiet var en dörröppning för mig och nu kan jag fortsätta frammåt. Min utbildning börjar om två veckor och jag ser verkligen framemot att få lära mig mer och att få träffa nya personer.
 
- Behåll människorna som är bäst helt enkelt.
Det är därför jag inte har slutat umgås med Sanna och kommer inte sluta göra det iheller. <3333
Allmänt, mitt liv | | Kommentera |

STUDENT

 
 
Tog studenten i onsdags och började dagen i Stadsparken med resten av skolan. Drack champange skrev i varandras mössor, fick red bull och delade ut "klassens" tallrikar. Efter någon timme i parken var det dags att gå till skolan igen för lite fotografering. Åt lunch på Tegners tillsammans med hela skolan innan det var dags för paraden mot skolan igen. Jag och Sanna hade tiden av vårt liv som ni ser på bilden från paraden, hah. Sedan blev det utspring och jag hamnade på sydsvenskans första sida när jag desperat försökte leta efter mina föräldrar innan sändningen tog slut, haha. Flakfärden var riktigt rolig och pappa hade pyntat bilen så fint efter jag åkt klart flaket. Åt mycket mat när jag var hemma för var sjukt hungrig. Hängde med mina gäster ett tag innan det bar ut med Sanna.
Bra dag helt enkelt. Brände mig dock satan, menmen.
 
Allmänt, mitt liv | | Kommentera |
Upp